Jag blir så trött. Så extremt trött på personer man tror att man kan lita på som i slutändan hugger en i ryggen. De som lovat saker som de sedan inte håller. De som tror att de kan hålla hemligheter fast de inte kan. Jag har blivit sviken sååå många gånger, av olika personer med olika skäl, och nu har jag bestämt mig. Jag ska sluta förlåta. Jag ska sluta vara svag och tro att jag behöver "vänner" som dom. Jag ska låta dom vara, inte lita på dem och inte låta dom få mig falla.

Senast i fredags så blev jag sviken, av en person jag trodde att jag kunde lita på, men nej. Nu försöker hon få mig att förlåta henne, men nej,jag gör det inte. Jag orkar inte ha sånna falska personer i mitt liv, jag orkar inte det. Jag kämpar varje dag med att försöka bygga upp mig själv, och efter varje sådant här svek så rasar en bit av mitt bygge. Det är som att bygga ett torn. Man bygger och bygger tills där kommer en jordbävning. Då rasar vissa bitar ner, och man får börja om igen och bygga upp tornet. Två gånger har jag varit nere på bottnen, ända där nere där allt är svart och ingen lycka finns. Jag vill inte falla ner dit igen, därför gör jag som jag gör. 

Så, ni där ute som brukar vara falska och gå bakom ryggen, sluta upp med det. Tillslut kommer ni inte ha några vänner kvar, och då kommer ni står där, helt ensamma. Tänk innan ni säger saker, oavsett vem det är ni pratar med. För ert eget bästa.

Puss,   

Men hej. Nu sitter jag och lyssnar på Louis från 1D på radio, han snackar live i en hel timme. Vill du lyssna gör du det här: http://icy-e-03.sharp-stream.com/hits.mp3

Är hemma hos mamma nu. Sen jag kom har jag inte gjort så mycket, småspelat lite på min gitarr och vikt in lite rena kläder i min garderob. 

Hörs senare, små fina barn. Massor av mjukiskramar,   

Hellu. Sitter här i min säng och borde egentligen städa mitt rum och packa, men gör allt för att skjuta på det. Det så tråkigt ju .-.

Ska snart åkis till mammis, fast egentligen vill jag ut och åka pulka och känna mig som ett barn i sina bästa dagar. Kanske kasta lite snöbollar och bli mulad lite också. Det skulle varit underbart. Dock hittar jag inte mina vinterskor, förmodligen är de hos mamma.

Drömde en väldigt konstig dröm i natt också, orkar inte skriva den. Men jag dog i alla fall. Men jag gick fortfarande i skolan, men var inte hemma. I drömmen så besökte jag min egen grav och såg min familj gråta över mig. Det fick mig att tänka på hur underbar min familj är, och hur mycket jag inte vill svika dom. Jag vill alltid vara till lags med dom och inte bråka, men ibland är det svårt. Jag försöker verkligen att inte prata så bitchigt med min syster, som hon påstår att jag gör, men det är inte så lätt. Älskar dom, i alla fall. Så otroligt mycket.

Nu måste jag börja med mitt dagsprojekt. Ni får ha det bra, så hörs vi senare. Styrkekramar,