Jag vet inte vad jag känner. LIksom, jag vet inte om jag vill ha honom. Jag kan få honom så himla lätt och ändå så är jag så osäker. Osäker på allt. Mig, mitt liv, honom, allt. Funderar på att dra ut en runda. Gå sådär jättelångt, frysa lite för mycket, bara lyssna på musik och släppa allt. Varför ska allt vara så himla svårt? 

Andy, jag håller mig över ytan med hjälp av dig.

Vet inte om alla mina läsare har följt min blogg länge, eller om det är många nya. Anyways, jag tänkte att ni skulle få lära känna mig lite bättre (i brist på annat att skriva. Mitt liv är lite kaos just nu). 

- Jag föddes den 6:e januari 1998, alltså fyller jag snart 16. Oj vad jag taggar!

- Jag har svårt att lite på folk

- När jag gillar någon och den gillar mig tillbaka brukar det oftast sluta med att jag drar mig undan, dels för att jag är rädd för att bli sårad, dels för att jag är rädd att såra. Jag vågar liksom inte riktigt släppa folk så nära inpå

- Mina föräldrar är skilda och har varit det sen jag var 1-2 år. Vissa gånger känns det som om det var på grund av mig att de skilde sig. Trots att det är jobbigt att flytta omkring skulle jag inte vilja ha det på något annat sätt, nu har jag fått massa underbara syskon och extraföräldrar och allt sånt därnt. 

- Jag har väldigt udda musiksmak. För ett tag sedan lyssnade jag bara på metal, hardcore, punkrock och sånt därnt nivet. Sen efter konfan började jag lyssna mycket mer på Håkan Hellström, År&Dar, Emil Jensen- lite mer singer/songwriter, indiepop, folkrock. Denna veckan snöade jag in på den tidigare musiken igen, åh, älskar det verkligen. Feels över hela kroppen. Här är mina två favvislistor på spotify- en av den tidigare sorten och en av den senare. 

- För typ två år sen var jag inne i ett självskadebeteende. Jag trodde att det helt hade försvunnit men insåg detta halvåret att så var det inte. Ibland trillar jag dit igen, av olika anledningar. 

- Jag har alltid gillat att testa nya grejer med mitt utseende, typ färga håret och byta klädstil sådär jätteofta. Jag tror att det kan ha att göra med att jag försöker hitta mig själv. Liksom vem är jag egentligen? För några mpnader sen trodde jag att jag visste, men nu har jag blivit osäker igen. Hur vet man? 

- Jag har ganska lätt för att få crushes på killar, men väldigt svårt att bli kär. Jag har nog varit kär en gång i mitt liv, men gillat oändligt många olika. 

- Jag tycker att tjejer är väldigt svåra. Liksom i ena stunden är man kompisar, och sen så är man inte det. Det är så sjukt mycket skitsnack och grejs. Jag längtar verkligen tills det slutar, för nu går det mig över huudet och jag känner mig sjukt lost. Vem kan man lita på? 

- Min största rädsla har länge varit att jag ska tappa bort mig själv, vilket jag delvis har gjort nu. Jag känner mig så lost, vet knappt vad som är upp och ner eller bak och fram. Jag vet inte hur jag ska hantera detta, känner mig bara totalt misslyckad och oälskad och sånt. 

- Jag hittar väldigt lätt problem och brister med mig själv. Nu är jag inne i en hata-min-kropp-fas. Tränar och gör allt för att den ska bli fin, men blir inte nöjd. 

- Jag är väldigt kreativ.

- Jag är omtänksam.

- Jag gråter väldigt lätt. Till filmer, musik, ja till i princip vad som helst. 

- Jag tror att jag gillar någon just nu, vilket skrämmer mig så sjukt mycket. Jag vet inte hur jag ska hantera det. 

- Springa är min absoluta träningsfavorit. Älskar att känna hur benen flyger fram över marken och känna hur jobbigt det är och pusha sig själv. 

- Jag har dansat i fem år. Innan dess spelade jag fotboll i sex år.

- Jag har gjort så himla många felsteg i mitt liv, jag ångrar mycket men skulle inte vilja göra det ogjort.

- Jag faller inte alls lätt för grupptryck, är bra på att stå på mig själv.

- Jag hatar att förlora en argumentation och är väldigt envis.

- När jag blir äldre vill jag resa jättemycket och gärna vara voluntärarbetare.

- Många av mina kompisar är väldigt dömande, och jag bryr mig väldigt mycket om vad folk runt omkring mig tycker, därför brukar jag inte berätta så mycket för så många.

- Jag älskar när killar growlar. Gör dom det smälter jag direkt.

- Jag har ganska udda killsmak.

- Musikaliska killar är mums.

Jag har så fruktansvärt ont i huvudet. Vill bara lägga mig och sova, men det går inte för jag måste duscha innan. Tack, migsjälv, tack för att du sparade det tills nu. Nu när jag är som tröttast. Åh. I alla fall, gick upp till julkalendern imorse (för er som inte vet var den kvart i nio). Efter den fixade jag mig och drog sen till kyrkan. Det var gos. Planerade avslutningsträff för mina konfisar. Det kommer bli toppen. Seeeen snubblade jag, bokstavligt talat, hem i slasken (JAG BLIR SÅ ARG, i lördags, dvs igår, var det så himla fint för det hade snöat och jag var så glad och allt sånt, OCH SÅ BÖRJAR DET FUCKING REGNA IDAG. Jag blir så ARG) för att byta om till danskläder och kränga lussekatt+pepparkakor innan jag åter igen begav mig ut i väderfanskapet för att dansa. Det var trevligt i alla fall. Sen har jag typ ätit och legat i min säng (produktiv här ja). Usch, jag vill sova (som jag redan har sagt men ville bara påpeka det för ni kan ju ha glömt det). Imorgon blir det gos, för då ska vi till Köpenhamn (vi=jag och min fabulösa klass). Hoppas på att moder natur tagit sig i skinnet och låter bli att hata oss för en dag, vill gärna inte ha massa regn när jag ska strosa runt på strøget (JAG KUNDE GÖRA ETT DANSKT Ö!). Känner att det inte leder någon vart så ska nog ta och sluta och hoppa in i duschen (JAG ORKAR FAKTISKT INTE). Puss och såntdärnt. 

Förlåt, älskling. Det var inte meningen att gör dig såhär upprörd. Ärligt talat vet jag inte vad det är jag har gjort, men jag tar på mig det. Jag vet inte ritkigt vad jag ska ta mig till, din ilska blåste upp snabbt, nu är den så stark att jag känner att det kan skada min hälsa om jag kommer för nära dig. Det är klart att jag älskar dig boo, du vet att jag alltid kommer göra det, även när du är såhär kylig mot mig. Jag tror nästan att det ända jag kan göra är att stänga fönsterna och lägga mig under täcket, du känns väldigt påtryckande så jag tänker inte släppa in dig förens du lugnat ner dig. Förlåt mig, Sven. Förlåt för vad det nu är jag har gjort som fått dig såhär stormigt arg. 

Jag insåg att det börjar bli alldeles för kallt att snubbla omkring i strumpbyxor. Det gör inte mig något. Jag tänker inte respktera vädret, för vädret respekterar inte mig. På fredags ska det till och med snöa. Enligt smhi. Jag längtar. När man går omkring i Lund kan man inget annat än smälta. Julbelysningen detta året är så fin att jag vill (vill vad?). 

Igår, när jag kom hem från max, var jag så himla sugen på glögg. Jag gillar ju inte ens glögg?! Men äsch, jag vet inte vad som händer med mig och jag bestämde mig för att lyssna på min kropp (woah). Det godaste är att ha massa russin och mandel i, annars är det jätteäckligt. Verkligen. 

Han sitter på sängkanten, huvudet i händerna. 

Det skälver till i hans kropp vid varje andetag han tar.

Rasslande, ytliga andetag. Det gör ont i mitt hjärta.

Hur är det ens möjligt att älska en såhär trasig pojke?

Tårar rullar sakta ner för hans kinder.

En efter en. Droppar ner från hans haka.

Det är fult. Inte sådär vackert som det är på film.

Men det gör inget. Jag älskar honom ändå.

Alldeles förmycket för mitt eget bästa.

Han vänder sig mot mig, han ser så trasig ut. 

Jag ser ångesten i hans ögon. Räcker mig efter hans hand.

Kramar den lätt. Han tar ett skälvande andetag.

"Jag trodde där för ett tag att du skulle lämna mig."

Jag ler. Aldrig att jag skulle lämna honom.

Aldrig. För han är världens finaste, och trasigaste, pojke.

Nu är det tisdag. Tisdag tisdag. Trisdess tisdag. Maxtisdag. Japps. Idag är det prao på max igen. DEt inte inte så kul faktiskt. Men det funkar. I eftermiddag/kväll kommer jag behöva plugga. Och plugga. Och plugga. Måste skriva ett bildarbete som jag skulle skrivit klart för jättelängesen. Men så motiverad har jag inte varit.

      I lördags och söndags hade jag juldansshower i Borgeby. Det var super(kan inte bestämma mig om jag ska sätta in kul eller kallt). Min dansgrupp har världens finaste klänningar. Åh, vi är små tomtenissar och dansar till All I want for Christmas is You. Fabigt värre. I söndags lussefikade jag hos min moster också. Jag blev tjock :)))))) Nejmen, jag älskar verkligen lussekatter. Så mycket att jag tror att jag ska spricka ibland. Liksom, mitt hjärta går sönder var denna starka kärlek till ett dött ting, som dess utom försvinner, och min mage går sönder för att jag äter för många. Ack, arma barn, du har det inte lätt.

      På tal om att inte ha det lätt- min ångest kommer tillbaka. Inte mycket, men det smyger sig lite som en sån dimma nivet, som man ser på massa filmer. Sån som smeker marken och smyger ut sig på längre och längre områden. Just nu har dimman bara nått till mina tår, börjat slicka mina fotleder lite också. Men jag klarar mig, promise.

      Har börjat träna nu, för nu jävlar ska jag få min drömkropp. Det kommer bli jobbigt, men det funkar. Kommer få gymkort när jag fyller år (6e januari) och då blir det ännumer på riktigt. Det är ju ungefär en månad kvar, dvs fyra veckor, och det är ungefär så långt tid det tar innan man ser skillnad själv (efter åtta veckor ser familj/kompisar det och efter 12 veckor ser alla skillnaderna). Jag skaskaska bli riktigt fit och få bra kondis (det finns en viss grejs som inte gillar min kondis och som gör altt för att förstöra den förstår ni).

      Nu hinner jag inte skriva mer serni, klockan är dax-att-gå-till-max (fyyyyndigt med rim och sånt), men jag lovar att försöka (lovar att försöka, vad kass jag är, men vill inte lova förmycket) blogga bättre. Känner att jag är på bloggishumör, så förmodligen blir det massa tisdagstråkiga inlägg. Hehe.

Nu köttar vi!!!