För ett tag sen så la jag upp en text om komolimanger. Sen dess har jag verkligen börjat tänka på hur folk reagerar när jag ger dem komplimanger. Jag har insett att jag inte vet om jag ger bort många komplimanger eller inte. Så nu så ska jag börja komma ihåg varje komplimang jag ger bort och sen reaktionen. Det kan bli ganska intressant att se sen, tror jag. 

Här er en text min syster la upp på sin blogg, som jag tycker stämmer alldels fullständigt på oss tråkiga svenskar!

Hej gullisar. Tänkte bara skriva om en liten tanke som slog mig när jag var inne på Tyras blogg nyss. Vi är för dåliga på att ge folk komplimanger och visa vår uppskattning. Enbart vid "högtider" som alla hjärtansdag och dylikt flödar kärleken. Alla andra dagar är det grått och trist på den fronten. 

Livet är för kort för att gå och vänta på de perfekta tillfällena att ge komplimanger på. Tycker du någon har en fin väska - säg det! Tycker du någon höll en bra redovisning - säg det! Tycker du någon är snygg - säg det! Du förlorar ingenting på det, du snarare vinner. 

Att le mot främmande människor på stan, småprata lite med butiksbiträdet, hälsa glatt på busschauffören, hålla upp dörren till någon eller bara att tacka mattanterna i skolan för maten. Små saker gör skillnad, både för dig och framförallt för personen i fråga. 

Berätta för dina vänner hur mycket de betyder för dig, krama om dina föräldrar extra hårt och säg att du älskar de, busa lite extra med dina syskon, bjud på middag, skicka ett sms, skriv små lappar .. det finns miljoner sätt att visa sin uppskattning på. 

Från och med nu ska jag bli bättre på att berätta för mina nära och kära hur mycket jag älskar dom. Man vet aldrig när livet tar slut. Så vänner , missa aldrig ett tillfälle att berätta för någon hur mycket du älskar den!

Så, nu tänkte jag berätta för er, kära läsare, hur mycket ni betyder. Ni är underbara och jag älskar er!