Hähä.

Ska börja göra en vlogg varje dag.

Skulle egentligen börjat för typ två dagar sen.

Men det blev inte så.

Nu är här i alla fall den första.

Är osminkad och trött men ja. 

Ändra bra namn med Vintervlogg? (a'

Aja, pussokram.

Jo, jag heter Elise Ahlgren Olsson och är fjorton år gammal. Som tonåring tycker jag att man har rätt till en massa saker, som att vara glömsk, för glömsk är jag något enormt. Hela tiden glömmer jag saker, från vart jag lägger en klämma till hur man pratar. ( Duuh, är det bara jag som har dagar där allt man säger blir konstigt?) Men i alla fall, glömskhet är oftast det jag och min syster brukar bråka om. Ja, jag har en syster. Hon är 17 år och ser ganska mycket ut som mig. Fast egentligen inte. Inte alls. Eller kanske lite. Det är ganska konstigt, för jag kan inte leva utan henne, men samtidigt kan jag ibland inte leva med henne. Fast det kanske är så syskon ska ha det? Eller?

Jag har faktiskt fler syskon, men dom är inte mina riktiga. Eller, riktiga är dom, dom är inte påhittade. Mina föräldrar är skilda, så min storasyster har samma mamma och pappa som jag, medan två andra syskon har samma pappa och en annan har samma mamma. Dom som har samma pappa heter Ebba och Axel. Ebba är sju år gammal och har blont, riktigt lockigt hår (som jag förövrigt är väldigt avundsjuk på) och Axel är nio och har platt blont hår. Axel är en sån man både kan vara allvarlig med, men samtidigt också vädligt oseriös med. Det är skönt, för ibland orkar man inte vara en perfekt syster. Just det, sen var det syskonet på mammas sida. Linn. Henne tror jag faktiskt inte att jag kan leva utan. Tänk dig själv. I snart fem år har jag varit hennes storasyster, jag minns saker från när hon var liten, jag har alltid varit hennes idol, hon gråter ofta när jag är hos min pappa för att hon saknar mig o.s.v Är det inte omöjligt att älska någon för det? 

Somsagt är mina föräldrar skilda, och därför så har jag "två" familjer. 

Pappas familj:

Pappa Johan, Plastmamma Tina, Lillebror Axel, Lillasyster Ebba. Vi har också två katter, Selma och Sixten, och en hamster, SuneOlsson. Ja, SuneOlsson, inte Sune. Inte Sune Olsson. SuneOlsson. Det låter vädligt... Svenskt, och inte som ett typiskt namn på en hamster. Men faktiskt tycker jag att det är ganska charmigt.

Mammas familj:

Mamma Anne, Plastpappa Patrik, Lillasyster Linn. Här har vi istället två hundar, Nilla och Taco (Ja, Taco, som i maträtten ni vet)

Eftersom att jag och min storasyster har samma föräldrar byter hon likadant som jag, det vill säga efter två veckor. Innan hade vi varannan vecka, men det funkar inte. Inte om man ska ta med sig hela sin garderob (faktiskt, jag kan inte låta bli...) och måste packa upp och packa ner hela tiden. Nej, mycket bättre såhär.

Så, vad tycker jag om att göra då? Först och främst tycker jag om att vara med mina underbara kompisar. Dom betyder verkligen jättemycket för mig. När jag mår dåligt finns dom där och stöttar mig, precis som jag alltid finns där för dom. En annan sak som jag tycker om är att hålla på med musik. Lyssna på musik, spela instrument och sjunga. Jag spelar gitarr och piano och älskar det. Det är nog från musiken som mitt dansintresse har vaknat till liv. För dansa, är något jag skulle kunna göra hela tiden. Jag dansar något som heter Fusion (Ja, men vafan är det då?) Det är en danstil kombinerad av massa dansstilar, precis som om man har tagit en stor gryta och stoppar ner lite Street, lite HipHop, lite balett och så lite showjazz på toppen, fast mycketmycket mer. 

Skriva är också nycket jag uppskattar. Allt från att skriva sånna här små "presentationer" till att skriva noveller men också längre berättelser. 

Jag har redan bestämt att jag ska flytta in i ett stort hus med panoramafönster. Typ lite såhär, fast nära stranden och så ska det vara fint runt om och massa mysga belysningar. Ett måste är en flygel. En stor svart flygen som både ska stå och se fin ut, men också som jag kan spela på, såklart. För att detta ska kunna funka måste jag antingen skaffa en rik man, starta eget företag eller gifta mig med en vampyr. Tror att jag väljer sista alternativet. 

Jag tycker att det är bra med drömmar och mål. Det gör en lycklig och man får en mening med livet. Man får något att sträva efter. Tänk själv känslan sen är jag är typ 25 och har det superduperfina huset med dyr inredning och sånt, tänk vad bra det kommer kännas. Något annat som gör mig glad är att jag har världens finaste pojkvän. Hihi, busigt va? 

Glömsk som jag är har jag säkert glömt något jätteviktigt nu, men strunt samma. Nu vet ni allt om mig... Nästan. Puss