Varför var hon så annorlunda?

Varför kollade folk på henne som om hon vore luft?

Hon övervägde att sätta sig vid ett av dom fulla borden.

Gav upp.

Dom skulle inte vilja ha henne där.

Det tomma bordet vid fönstret.

Bordet hade blivit hennes vän.

Hennes enda vän.

Tyst slog hon sig ner.

Petade i maten.

Så satte sig en flicka precis på den platsen som hon satt på.

Flyttade undan hennes tallrik.

Och det var då hon insåg det.

Hon var inte som alla andra.

Hon var osynlig för de andra.

Död.

Imorgon börjar skolan.

Man kan ju fråga sig om det är bra eller dåligt.

Är det bra eller dåligt?

Jag vet inte.

Har inget svar på den frågan.

Kanske blir det bra.

Kanske blir det dåligt.

Vad jag kommit fram till är att jag ska bli bra.

Jag ska göra allt till hundra procent.

Inget mesande.

Detta ska bli ett bra skolår.

Ta mig tusan att det ska bli det.

Kände för att göra en liten cover, så slängde ihop denna lite snabbt.

Hennes korta blonda hår.

De stora blå ögonen.

Den lilla uppnäsan.

Hon skulle kunna vara söt.

Om hon inte vore så jävla ful förstås.

Faktist så stod det i en bok.

En väldigt bra bok.

Jag såg mig själv direkt när jag läste det,

faktiskt.

Blont hår.

Kort hår.

Blå (okejdå, nästna blå) ögon.

Liten uppnäsa (i mitt fall är min näsa lite större en liten)

Jag har gjort ganska mycket idag.

Tränat.

Slipat byxor.

Slitit byxor.

Städat.

Bakat scones.

Läst nästan klart (max fem sidor kvar) min braiga bok.

Målat naglarna.

Nästan kommit på vad jag ska ha på mig.

Om ni inte har läst boken "Här ligger jag och blöder" så borde ni ta er tiden till att läsa den.

Faktiskt riktigt bra.

Dock en tjejbok.

Men ja.

Kindkyss.

Varför ska jag alltid komma på saker i sista stund? Varför? Nu har jag tusentals saker att göra innan skolan börjar (minst femton stora punkter) och jag är fast besluten om att klara av alla, inte bara halvhjärtat utan ordentligt. Det har ni mitt ord på.

Och jag flög.

Flög över det stilla vattnet.

Spegelblankt.

Svart.

Oändligt.

Visste ni att igår så kändes det som om jag var med i någon gammal film. Kornig och med fina kläder. 

Jag var på kalas. 

Ja, kalas.

Mina kusiner fyllde år.

Jag hade min "sjömansskjorta" på mig (den är orange, med ankare på den svarta kragen).

Och jag har fått massa nya idéer.

Ska sy ett "datorfodral" (bara till framsidan) av sånna lappar man har i kläder, sånna som klias och sticks. 

Sen ska jag pimpa mina skosnören, sy väskor och massa andra små saker. 

Jag vet inte vad som har hänt med mig,

jag har fått alldeles mycket kli i fingrarna.

Nattuggla som jag är skissade jag en massa inatt,

när jag egentligen borde ha sovit. 

Nu har jag redan hunnit packa en stor del av det jag ska ha med till mam',

klippt sönder en tröja till ett linne 

och mätt ut en massa saker.

Egentligen skulle jag ha spelat massa fotboll idag,

men det vill varken min höft eller mitt lår tillåta.

Jag ska kolla på istället,

och gå hem innan handbollen börjar.

Även fast jag inte tror att vi kommer få guld är jag lite sådär smånervös.

En av mina favoritspelare (jag vet inte vad det är med just honom, men han har något lite extra) blev skadad förra matchen. 

Hoppashoppashoppas att han är med idag i alla fall.

Nu så ska jag sluta trötta ut er och återgå till att vara sådär kreativ som jag inte är alls lika ofta längre.

Massor av sommarkramar och sommarpussar till er.

När man tänder värmeljus, känner att sommarkvällarna byts ut mot höstmörker och dom tjockaste strumporna man har sätts på, då är jag glad.

Höst är nog den bästa årstiden (förutom allt regn)

Att bara få krypa ner under täcket med en bra bok,

eller ta ett varmt bad med tända ljus är bland det mysigaste som finns.

Just därför valde jag att konfirmera mig på hösten.

Så snart kommer jag ha höstmys med (förhoppningsvis) massa nya,

trevliga pojkar och flickor.

Åh, bara så att ni vet älskar jag att lyssna på sådär jätehög musik och bara va. Typ dö. Speciellt när det är bra musik. Och jag insåg att jag har jätteont i min höft. Fast jag ska ändå träna. Måstemåstemåste börja träna mer.