Varför var hon så annorlunda?

Varför kollade folk på henne som om hon vore luft?

Hon övervägde att sätta sig vid ett av dom fulla borden.

Gav upp.

Dom skulle inte vilja ha henne där.

Det tomma bordet vid fönstret.

Bordet hade blivit hennes vän.

Hennes enda vän.

Tyst slog hon sig ner.

Petade i maten.

Så satte sig en flicka precis på den platsen som hon satt på.

Flyttade undan hennes tallrik.

Och det var då hon insåg det.

Hon var inte som alla andra.

Hon var osynlig för de andra.

Död.

Imorgon börjar skolan.

Man kan ju fråga sig om det är bra eller dåligt.

Är det bra eller dåligt?

Jag vet inte.

Har inget svar på den frågan.

Kanske blir det bra.

Kanske blir det dåligt.

Vad jag kommit fram till är att jag ska bli bra.

Jag ska göra allt till hundra procent.

Inget mesande.

Detta ska bli ett bra skolår.

Ta mig tusan att det ska bli det.

Kände för att göra en liten cover, så slängde ihop denna lite snabbt.