Han sitter på sängkanten, huvudet i händerna. 

Det skälver till i hans kropp vid varje andetag han tar.

Rasslande, ytliga andetag. Det gör ont i mitt hjärta.

Hur är det ens möjligt att älska en såhär trasig pojke?

Tårar rullar sakta ner för hans kinder.

En efter en. Droppar ner från hans haka.

Det är fult. Inte sådär vackert som det är på film.

Men det gör inget. Jag älskar honom ändå.

Alldeles förmycket för mitt eget bästa.

Han vänder sig mot mig, han ser så trasig ut. 

Jag ser ångesten i hans ögon. Räcker mig efter hans hand.

Kramar den lätt. Han tar ett skälvande andetag.

"Jag trodde där för ett tag att du skulle lämna mig."

Jag ler. Aldrig att jag skulle lämna honom.

Aldrig. För han är världens finaste, och trasigaste, pojke.

Nu är det tisdag. Tisdag tisdag. Trisdess tisdag. Maxtisdag. Japps. Idag är det prao på max igen. DEt inte inte så kul faktiskt. Men det funkar. I eftermiddag/kväll kommer jag behöva plugga. Och plugga. Och plugga. Måste skriva ett bildarbete som jag skulle skrivit klart för jättelängesen. Men så motiverad har jag inte varit.

      I lördags och söndags hade jag juldansshower i Borgeby. Det var super(kan inte bestämma mig om jag ska sätta in kul eller kallt). Min dansgrupp har världens finaste klänningar. Åh, vi är små tomtenissar och dansar till All I want for Christmas is You. Fabigt värre. I söndags lussefikade jag hos min moster också. Jag blev tjock :)))))) Nejmen, jag älskar verkligen lussekatter. Så mycket att jag tror att jag ska spricka ibland. Liksom, mitt hjärta går sönder var denna starka kärlek till ett dött ting, som dess utom försvinner, och min mage går sönder för att jag äter för många. Ack, arma barn, du har det inte lätt.

      På tal om att inte ha det lätt- min ångest kommer tillbaka. Inte mycket, men det smyger sig lite som en sån dimma nivet, som man ser på massa filmer. Sån som smeker marken och smyger ut sig på längre och längre områden. Just nu har dimman bara nått till mina tår, börjat slicka mina fotleder lite också. Men jag klarar mig, promise.

      Har börjat träna nu, för nu jävlar ska jag få min drömkropp. Det kommer bli jobbigt, men det funkar. Kommer få gymkort när jag fyller år (6e januari) och då blir det ännumer på riktigt. Det är ju ungefär en månad kvar, dvs fyra veckor, och det är ungefär så långt tid det tar innan man ser skillnad själv (efter åtta veckor ser familj/kompisar det och efter 12 veckor ser alla skillnaderna). Jag skaskaska bli riktigt fit och få bra kondis (det finns en viss grejs som inte gillar min kondis och som gör altt för att förstöra den förstår ni).

      Nu hinner jag inte skriva mer serni, klockan är dax-att-gå-till-max (fyyyyndigt med rim och sånt), men jag lovar att försöka (lovar att försöka, vad kass jag är, men vill inte lova förmycket) blogga bättre. Känner att jag är på bloggishumör, så förmodligen blir det massa tisdagstråkiga inlägg. Hehe.

Nu köttar vi!!!