Han sitter på sängkanten, huvudet i händerna. 

Det skälver till i hans kropp vid varje andetag han tar.

Rasslande, ytliga andetag. Det gör ont i mitt hjärta.

Hur är det ens möjligt att älska en såhär trasig pojke?

Tårar rullar sakta ner för hans kinder.

En efter en. Droppar ner från hans haka.

Det är fult. Inte sådär vackert som det är på film.

Men det gör inget. Jag älskar honom ändå.

Alldeles förmycket för mitt eget bästa.

Han vänder sig mot mig, han ser så trasig ut. 

Jag ser ångesten i hans ögon. Räcker mig efter hans hand.

Kramar den lätt. Han tar ett skälvande andetag.

"Jag trodde där för ett tag att du skulle lämna mig."

Jag ler. Aldrig att jag skulle lämna honom.

Aldrig. För han är världens finaste, och trasigaste, pojke.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Alltså, allt känns typ bra just nu. Vet inte varför, hur, eller om det kommer vara länge, men everything feels awesome. Imorgon har jag mitt första np, svenska läsförståelse. Ganska easypeasy, men ändå lite nervöst. Börjar en hel timme tidigare och s...

S'att när klockan var typ tjugo i elva och jag egentligen borde göra klart en matteredovisning började jag städa. Det var ju duktigt, kan man tänka, men lite korkat. Nu är jag uppe i varv, orkar fortfarande inte göra matteredovisningen klart och bord...

Söndagkväll. Ingen ångest. Ingen åh-det-är-måndag-imorgon-dvs-skola-jag-villdö-ångest. Det är så himla skönt. Ska ha någon form av temavecka denna veckan (dock bara på svenska, so, no och engelsklektioner) där vi ska skriva ett arbete som ska förbätt...

Hur kan man vakna på en söndag och vara genuint glad? Det var, är, jag i alla fall. Skönt! Vaknade för kanske 20 minuter sen, kollade runt lite på weheartit och hittade några fina pics, lite inspo sådär en söndag.        Idag ska jag ju till min pa...