När Alice hörde sitt namn blev hon förskräckt. Aldrig någonsin trodde hon att hon skulle få dela rum med en annan flicka. 

Under hela sin tid hon bott på barnhemmet hade hon varit ensam. Under de kalla vinternätterna var det som värst. Råttorna hade hon inget problem med, dom hade snarare blivit som hennes vänner.

En vän, det var något som Alice gärna ville ha.

Snabbt samlade hon sig och började trycka sig fram mellan alla barnen. Ingen flyttade på sig, men när hon kom fram till flickorna med de flackande blickarna flyttade dom snabbt på sig och kollade på henne med äcklade blickar. Ingen gillade Alice, och hon hade aldrig gjort något försök att närma sig någon av de andra flickorna. Hon var så rädd för att bli sviken. 

Jupp, detta är då Alice.