Pappa vet om att jag bara vill bo hos mamma, och på lördag ska vi träffas alla tre, och jag orkar inte prata med dom tillsammans. Jag är rädd för att såra någon, att dom inte ska tycka om mig mer. Jag sitter och gråter, gråter hela tiden är vad jag gör. Jag vill inte se någon i ögonen, jag orkar inte. Min syster kallade mig precis för svag för att jag inte vågade stå för vad jag tycker. Men saken är den att jag inte orkar prata med dom, jag vet att hon ändå säger allt till mina föräldrar. 

Mitt liv har gått i bitar, allt känns jobbigt. Jag önskar att jag aldrig skulle litat på dig, allt blev ju fel. Jag skyller inte på någon, ingen utom mig själv.

Mitt hjärta gör ont, längs kinderna rinner det tårar när jag skriver detta, jag är liksom instängd i min egen lilla bubbla, ingen förstår mig. 

Jag kan inte SÄGA vad jag känner, det är så mycket lättare att skriva det i ord.

Hela mitt liv är kaos, och jag orkar inte...

Ja, idag vart man sjuk. Stannade hemma från skolan och så. 

I morse när jag vaknade hade jag fruktansvärt ont i halsen, och i mitt huvud. Nu har det lyckligtvis gått över lite, men jag känner mig inte fullt frisk.

Jupp, jag bjuder på bilden...