Jag är inte död, än. Jag lever fortfarande. Jag bara är. Jag gör inget speciellt. Känner mig tom. Ni vet, sådär som man kan göra en grå och trist söndag. Jag vill liksom bara gömma, glömma och känna. Vill känna så himla mycket och sen så gör jag inte det. Vill känna livet, vill känna allt. Vill känna sorg. Borde känna sorg. Men så gör jag inte det och då vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Är det okej att le då? Att le och vara glad? Eller måste jag vara hemskt ledsen. Jag ser ju på dom andra att dom är ledsna. Att dom gråter. Att dom blir argare än vanligt. Men jag då, vad hände med mig? Borde jag inte också få känna? Borde jag inte få vara något annat än tom?